Högtryckslödkopplingar
Högtryckslödkopplingar
Lödning definieras som en termisk fogningsmetod för att sammanfoga främst metalliska material. Den väsentliga skillnaden jämfört med smältsvetsning är att grundmaterialen inte smälts vid lödning. Genom lödning sammanfogas alltså två eller flera arbetsstycken permanent med hjälp av lod och flussmedel och värme.
Vid korrekt arbetsmetod smälter grundmaterialet av lodet. Lodet sprider sig och förbinder materialen. Alla metaller (som koppar och kopparlegeringar, nickel och järnmaterial) kan lödas. Skillnaden mellan mjuk- och hårdlödning definieras av lodets så kallade liquidustemperatur. Om liquidustemperaturen är under 450 °C talar man om mjuklödning, om liquidustemperaturen är över 450 °C talar man om hårdlödning.
Hartlöten
Hårdlödningar kan utföras med hjälp av lågsmältande silverslod och tillhörande flussmedel. Arbetet utförs med en mjuk låga; punktvis uppvärmning eller överhettning ska undvikas. De ytor som ska sammanfogas ska ruggas upp kemiskt eller mekaniskt. Lödspalten ska vara 0,1 mm och överlappningen minst 2 mm. För sammanfogning av större spaltavstånd (ca 0,5 till 1,5 mm) finns även foglödmedel som ger stabila lödförband med goda hållfasthetsegenskaper. För hårdlödning används silverlod med 45–56 % silver. För delar avsedda för livsmedelsindustrin får endast kadmiumfria silverlod användas. De anlöpningsfärger som uppstår vid hårdlödning måste avlägsnas genom betning eller borstning. Genom tillräcklig vätning och skicklig värmetillförsel kan anlöpningsfärger dock nästan helt undvikas.
Rör
Det kan användas sömlösa eller svetsade rör som uppfyller följande toleranser:
- ASTM 1018 // A268 // A 269 // B338
- EN 10216-5 / EN ISO 1127 D4
- DIN 28180 TC1
- UNE-EN 10312 Serie 1 & 2